en för alla, alla för en

Igår var vi ut och slog klackarna i taket.
Jessica var envis och tog på sig sina pumps som hon vet att hon får ont i fötterna av i slutet på kvällen.
Jag försökte avråda henne, men vi är envisa tvillingar och har vi bestämt oss så har vi. Jessica hade det.

Så på vägen hem från centrum i hallsta börjar hon gnälla och går i snigeltakt. En promenad som egentligen tar 10 minuter fördubblades till 20. Jag själv blev otålig och irriterad för att hon gick så sakta och gnällde över sina fötter trots att jag hade sagt åt henne att ta andra skor. Halv vägs hem blev jag så less på henne att jag bad henne slänga av sig skorna och ta på sig mina istället så tog jag hennes. Jag som aldrig har pumps gick fortfarande fortare än vad hon gjorde i mina bekväma skor på grund av att hon inte kunde sluta skratta åt mig och mina svordomar när jag staplade fram ursinnig i ett par för höga pumps.

Men vad gör man inte för sin syster... 
Jag skulle göra vad som helst för henne, men att ta på mig hennes pumps, det gör jag inte igen.

Min belöning? Hon väckte mig inte imorse. Klart värt.


//Jennie 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0