Dont like when your far away, twin.

Idag har det varit en riktig tråkig dag, så pass att jag har ägnat mig åt att glo på mina egna gamla blogginlägg på självaste lunar. Förstår ni? Visserligen är det skoj att se tillbaka och minnas på hur man var och betedde sig då och framför allt hur man skrev saker. Jag stannade vid ett inlägg från maj 2006. 
Det var då Jennie hade stuckit iväg till Grekland över sommaren och jag åkt till hallsta för att fira Pess som fyllde år.
 
"Sitter i det stora röda huset helt ensam. Jag har 8 rum, två toaletter och ett kök för mig själv. Inte ens djuren finns kvar längre. öde
så gick jag in på jennies rum o sen började jag gråta. fan vad ensamt det är utan henne."

Vi som alltid suttit ihop, varit nära varandra - var helt plötsligt inte ens i samma land längre. Jag kommer ihåg när jag kom innanför dörren på thulevägen i hallsta, efter att ha sovit hos Pess kvällen innan, hur tomt allting var. Huset som var vant att vara överbefolkat av både djur och människor var helt öde. Ingen var hemma. Jag ställde min resväska i hallen, gick ner till jennies rum, tittade runt på allt det tomma, satte mig ner i sängen och började gråta. Jo, jag ljuger inte. Jag satt för mig själv i syrrans rum och tjöt över att hon inte var där. 

Jag sov t.o.m i hennes säng för att försöka minska ensamhetskänslan kanske, men nästa morgon blev värre. Det var ingen som kom och hoppade på mig och tjatade om äggröra.

Idag är vi långt ifrån varandra igen, men kanske har man vant sig lite grann.
Vi är i alla fall i samma land.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0