Memories from the past
Haha ja, vi har gjort massa kul. Jag och tvillling (syftar på inlägget nedanför). Vi har ju faktiskt 21 år tillsammans bakom oss. Massa skoj har hänt under åren! You bet. Så, det gav mig en idé om den första riktiga kategorin här hos oss. memories from the past.
Jag och jennie delar med oss minnen från förr. Vi har lyckats gått igenom en hel del tillsammans och samlat på oss en hel hög av både bra och dåliga minnen. Och för er som inte har varit med hela tiden får ni nu en liten chans att se in lite närmare. På oss. Och sen är det så jäkla kul att minnas och få dom oförglömliga. Och även komma ihåg de minnen som varit jobbiga, men som även gjort oss starkare.
Det första jag kom att tänka på är alla jäkla hyss som jennie har utsett mig för :P Speciellt ett minne som är svårt att glömma, eftersom att det syns redan idag. Jag har ett ärr på kinden, från min kära syster. När vi var små, sex - sju kanske, sprang vi omkring och lekte med såna där leksaker som man kunde skjuta iväg en rund grej om man drog i ett snöre. haha, ni fattar? :P Dom flyger iväg som en frisbee iaf med en himla fart och har vassa kanter. Vi tyckte det var skitkul. Jennie som inte är en sån smidig skytt däremot "råkade" sikta på mig av någon anledning och jag som är lite seg i reflexerna hann inte veja undan. Scrats sa det, och min kind revs upp. Det blev ett rivsår som började blöda, och jag började böla. Jennie skrattade säkert i smyg.
Det blev inget djupt hack eller så, men ändå vägrar mitt ärr att lämna kinden. Men dom ända gångerna det syns tydligt är när jag är osminkad. Och tro mig, jag får dra den här historien många gånger för nytt folk som undrar vad JAG har gjort. men nej nej. det var inte jag. Det var min tvilling.
Får väl tacka tjockis som zoomade mitt face i hemlighet. Har inte hittat en annan bild där ärret faktiskt syns. :P haha, men koncentrera er på ärret och glöm den dåliga hyn, tack.
Jag och jennie delar med oss minnen från förr. Vi har lyckats gått igenom en hel del tillsammans och samlat på oss en hel hög av både bra och dåliga minnen. Och för er som inte har varit med hela tiden får ni nu en liten chans att se in lite närmare. På oss. Och sen är det så jäkla kul att minnas och få dom oförglömliga. Och även komma ihåg de minnen som varit jobbiga, men som även gjort oss starkare.
Det första jag kom att tänka på är alla jäkla hyss som jennie har utsett mig för :P Speciellt ett minne som är svårt att glömma, eftersom att det syns redan idag. Jag har ett ärr på kinden, från min kära syster. När vi var små, sex - sju kanske, sprang vi omkring och lekte med såna där leksaker som man kunde skjuta iväg en rund grej om man drog i ett snöre. haha, ni fattar? :P Dom flyger iväg som en frisbee iaf med en himla fart och har vassa kanter. Vi tyckte det var skitkul. Jennie som inte är en sån smidig skytt däremot "råkade" sikta på mig av någon anledning och jag som är lite seg i reflexerna hann inte veja undan. Scrats sa det, och min kind revs upp. Det blev ett rivsår som började blöda, och jag började böla. Jennie skrattade säkert i smyg.
Det blev inget djupt hack eller så, men ändå vägrar mitt ärr att lämna kinden. Men dom ända gångerna det syns tydligt är när jag är osminkad. Och tro mig, jag får dra den här historien många gånger för nytt folk som undrar vad JAG har gjort. men nej nej. det var inte jag. Det var min tvilling.
Får väl tacka tjockis som zoomade mitt face i hemlighet. Har inte hittat en annan bild där ärret faktiskt syns. :P haha, men koncentrera er på ärret och glöm den dåliga hyn, tack.
Kommentarer
Trackback
