Forever and ever
Efter jennies inlägg som tog fram en "naw-reaktion" hos mig är jag tvungen att fortsätta på temat håller ihop för alltid och därmed publicera den här gamla godingen!
foto: Jimmy Åhfeldt
Vi var på pluto. En krog i västerås, var nyktra och hade allmänt, halvtråkigt när Jennie (som är världens linslus -ja, på krogarna i alla fall) såg en fotograf och drog tag i mig. "kom! vi ska va med på bild!" Jag hann inte säga så mycket utan var redan i luften innan jennie hade avslutat meningen. Vi kom fram till fotografen, jennie knackade honom på ryggen och vi båda bara log på en gång, som på beställning. Samtidigt som fotografen vänder sig om ser vi att det är en storebror till vår vän men fortsätter le, fast som förstenade och en aning generade kanske. Efter att han tagit sitt kort vänder han sig om igen och vi vänder lika snabbt tillbaka på klacken och fnissar.
Det visar sig att vår väns storebror, fotografen. Inte alls var där som vimmelfotograf, utan med ett eget projekt på sin hemsida. Yey. Och under rubriken "som alltid när man är ute tror folk att man är vimmelfotograf, här är några av dom" syns då våra leenden, såklaaaaart. Jennies fel, helt och hållet. Men som tvilling är man ju tvungen att hänga på, hum? Alltid håller vi ihop, i alla fall.
och just ja, monkey var inte långt bakom oss. Det är hans hand runt jennies nacke. Inte min. Och ja, jag har nog förändrats en del genom åren! ha-ha.
/Jessica.
foto: Jimmy Åhfeldt
Vi var på pluto. En krog i västerås, var nyktra och hade allmänt, halvtråkigt när Jennie (som är världens linslus -ja, på krogarna i alla fall) såg en fotograf och drog tag i mig. "kom! vi ska va med på bild!" Jag hann inte säga så mycket utan var redan i luften innan jennie hade avslutat meningen. Vi kom fram till fotografen, jennie knackade honom på ryggen och vi båda bara log på en gång, som på beställning. Samtidigt som fotografen vänder sig om ser vi att det är en storebror till vår vän men fortsätter le, fast som förstenade och en aning generade kanske. Efter att han tagit sitt kort vänder han sig om igen och vi vänder lika snabbt tillbaka på klacken och fnissar.
Det visar sig att vår väns storebror, fotografen. Inte alls var där som vimmelfotograf, utan med ett eget projekt på sin hemsida. Yey. Och under rubriken "som alltid när man är ute tror folk att man är vimmelfotograf, här är några av dom" syns då våra leenden, såklaaaaart. Jennies fel, helt och hållet. Men som tvilling är man ju tvungen att hänga på, hum? Alltid håller vi ihop, i alla fall.
och just ja, monkey var inte långt bakom oss. Det är hans hand runt jennies nacke. Inte min. Och ja, jag har nog förändrats en del genom åren! ha-ha.
/Jessica.
Kommentarer
Trackback
