Kärlek siss, kärlek.

Okej, man ringer inte till någon mitt i natten sådär som jag gjorde till siss i lördagsnatt. Jag visste ju att hon förmodligen skulle ligga och sova. Men, men. Jag saknar ju henne. Lite omedvetet klockan ett på natten då jag tydligen inte kunde väntat till dagen efter. Det var lixom inget viktigt heller. Vi har hörts av en hel del den här helgen, och det är nog för att jag känner att jag verkligen behöver henne nu. Saknaden blir sådär enorm ibland, den finns alltid där. Men nu är den som störst. Och då kanske det händer att jag plingelingar vid lite o-bra tillfällen. Förlåt siss. Jag saknar ju bara dig.

/Jessica.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0